Jag luckades kopiera HTMLkoden från denna bloggen till den nya, så den ser nästan exakt ut som denna, men med en ny adress och mycker mindre innehåll.
Hoppa gärna med över till den så ska vi se om det blir bättre ordning där!
Tack och hej! // Maria Ia
Numera: aviamedia.blogspot.com
onsdag 23 oktober 2013
Att det ska vara så mycket jobb att starta en ny blogg!?
Jo, jag känner faktiskt att denna bloggen och min tid som Nybörjarstickan har spelat ut sin roll. Jag startade bloggen ungefär samtidigt som jag började sticka för att på något vis dokumentera det jag stickade och vilka problem man kan stöta på som nybörjare i stickvärlden. Ambitionen var också att kanske kunna hjälpa någon annan på vägen.
Jag följer ganska många bloggar och det har nog varit ett hinder för mig på vägen i mitt eget boggande eftersom jag hela tiden tycker att alla andra hinner med så mycket mer. Vem vill se samma mössa stickas på i två månader liksom?! Jag är ju heller inte den där nyskapande och otroligt kunniga som gör en massa eget och nytänkande så jag har nog haft svårt att vad min blogg skulle fylla för tomrum i www.
Jag har därmed inte gett upp tanken på att blogga för det är en ventil och en hand ut i ingentinget som jag tycker om själva tanken av. Så jag har tänkt att starta en ny blogg som också den ska handla om stickning och handarbete men jag tänker att min utbildning ska få lov att ta lite plats och den handlar i allra högsta grad också om handarbete fast kanske inte så mycket i att det är sådant jag producerar på egen hand.
Jag tycker att det är lite intressant hur namnet på min blogg och det ursprungliga syftet har påverkat min syn på bloggen! Jag hade ju kunnat fortsätta på denna och bara ändrat om lite så kanske det hade fungerat ändå, men jag känner nog att en ny inriktning förtjänar en ny blank sida! Denna gamla kommer ju ändå att ligga kvar även om den inte kommer att uppdateras för det har vi ju alla fått lära oss att det som en gång hamnar på www stannar på www!
Men så till rubriken... Vilket jobb det är att starta en ny blogg! Jag hade tänkt att den nya bloggen skulle heta AvIa eftersom jag kallas för Ia och bloggen ska innehålla sådant som jag gör. Tyvärr så var den adressen upptagen och därför fick jag på någon minut komma på något annat och då blev det Av Ia Med Ia, förkortat aviamedia i bloggadressen. Det blev ju faktiskt lite roligt, för man kan ju läsa det på många olika sätt. Jag är nog inte vrålnöjd, för AvIa hade varit bättre men vem bryr sig egentligen vad det är för adress till bloggen?!
I denna bloggen har jag en massa widgets eller gadgets eller vad det nu heter, och trångsynt som jag är så vill jag att den nya bloggen ska se ut som den gamla fast med ny bakgrund och lite små förändingar, men nu när jag ska gå in och fixa det på den nya så går det inte alls. Var hittade jag dem förra gången och kan man inte bara gå in och kopiera HTML koden och klistra in någonstans? Jag fattar inte!!! Det är en sådan här sak som kan få mig att bara skita i allt. Så är det någon av mina typ tre följare som är sugen så får du gärna hjälpa mig! ;)
Ha det gott så återkommer jag när det finns något att läsa i den nya bloggen eller så kanske det dyker upp något nytt här i väntan.
Ha det gott!!! kram Ia
Jag följer ganska många bloggar och det har nog varit ett hinder för mig på vägen i mitt eget boggande eftersom jag hela tiden tycker att alla andra hinner med så mycket mer. Vem vill se samma mössa stickas på i två månader liksom?! Jag är ju heller inte den där nyskapande och otroligt kunniga som gör en massa eget och nytänkande så jag har nog haft svårt att vad min blogg skulle fylla för tomrum i www.
Jag har därmed inte gett upp tanken på att blogga för det är en ventil och en hand ut i ingentinget som jag tycker om själva tanken av. Så jag har tänkt att starta en ny blogg som också den ska handla om stickning och handarbete men jag tänker att min utbildning ska få lov att ta lite plats och den handlar i allra högsta grad också om handarbete fast kanske inte så mycket i att det är sådant jag producerar på egen hand.
Jag tycker att det är lite intressant hur namnet på min blogg och det ursprungliga syftet har påverkat min syn på bloggen! Jag hade ju kunnat fortsätta på denna och bara ändrat om lite så kanske det hade fungerat ändå, men jag känner nog att en ny inriktning förtjänar en ny blank sida! Denna gamla kommer ju ändå att ligga kvar även om den inte kommer att uppdateras för det har vi ju alla fått lära oss att det som en gång hamnar på www stannar på www!
Men så till rubriken... Vilket jobb det är att starta en ny blogg! Jag hade tänkt att den nya bloggen skulle heta AvIa eftersom jag kallas för Ia och bloggen ska innehålla sådant som jag gör. Tyvärr så var den adressen upptagen och därför fick jag på någon minut komma på något annat och då blev det Av Ia Med Ia, förkortat aviamedia i bloggadressen. Det blev ju faktiskt lite roligt, för man kan ju läsa det på många olika sätt. Jag är nog inte vrålnöjd, för AvIa hade varit bättre men vem bryr sig egentligen vad det är för adress till bloggen?!
I denna bloggen har jag en massa widgets eller gadgets eller vad det nu heter, och trångsynt som jag är så vill jag att den nya bloggen ska se ut som den gamla fast med ny bakgrund och lite små förändingar, men nu när jag ska gå in och fixa det på den nya så går det inte alls. Var hittade jag dem förra gången och kan man inte bara gå in och kopiera HTML koden och klistra in någonstans? Jag fattar inte!!! Det är en sådan här sak som kan få mig att bara skita i allt. Så är det någon av mina typ tre följare som är sugen så får du gärna hjälpa mig! ;)
Ha det gott så återkommer jag när det finns något att läsa i den nya bloggen eller så kanske det dyker upp något nytt här i väntan.
Ha det gott!!! kram Ia
tisdag 24 september 2013
Kris och psykbryt
Här sitter jag, ensam i min lägenhet på Hisingen i Göteborg och gråter. Ibland måste man ju få lov att göra det och om jag ska vara helt ärlig gråter jag nog lite varje dag. Just idag kom det första riktiga alvarliga snacket med mannen där hemma i alla fall. Allt är bara småsaker, men när de buntas ihop och sammanfaller med en lite extra tuff och vacklande dag för min del så kan jag bara inte hålla tillbaka längre.
På väg till vagnen varje morgon går jag förbi inte bara ett utan två förskolor och just idag när jag knallade där i godan ro så hör jag ett hjärtskärande skrik - Nej mamma, gå inte! Det var en flicka i fyra års åldern som uppenbarligen hade någon form av separationsångest. Jag gjorde som jag brukar, för detta var ju inte första gången detta hände, tog ett djupt andetag sänkte huvudet och gick med lite raskare steg för att inte behöva höra mer än nödvändigt. För varje gång jag ser eller hör ett gråtande barn ute, på vagnen, i affären eller var det nu är så får jag en fysisk reaktion i form av att mitt hjärta liksom snörpsåt och minst en tår kryper fram i ögonvrån. Oftast går det ganska så bra och jag lyckas ruska av mig känslan av att jag överger mina barn (för ja, det är faktiskt just så det känns när jag hör gråtande barn) men just idag hängde den känslan med lite extra länge.
Väl i skolan flöt allt på bra, vi hade bara en lektion, en workshop i Photoshop. Den gick ganska bra men jag hade huvudvärk och kände mig väl inte helt på topp. Efter lunch hakade jag och ett par till i klassen på en sak som egentligen inte har med skolan att göra men ändå har den det. Lite kryptiskt formulerat kanske, men det är så att en av utvecklarna i Blekinge jobbar med ett projekt som sträcker sig några år framåt att utveckla Blekingesömmen. Till detta har hon bjudit in oss på kulturvårdsenheten att delta i detta spännande projektet och eftersom jag tycker att sådant är fantastiskt roligt så hakade jag på denna introduktionen åtminstone.
Väl hemma igen så satte jag mig vid datorn för att jobba på min hemtenta som ska lämnas in om en vecka. Jag skulle tagit tag i det igår med, men blev för distraherad av att städa och greja så det blev inget med det. Jag samlade mig för att börja, hällde upp ett glas dricka och plockade fram alla papper och satte mig framför datorn. Kollade Facebook, kollade ettpar bloggar, nej just det ja, jag skulle ju skriva hemtentan! Samlade mig igen och vad händer då? Jo, ett gråtande barn utanför fönstret... Suck!
Då ringde jag hem till familjen, pratade ett par ord med mannen, lite med barnen och sedan med mannen igen. Då berättade han en sak som vi hade diskuterat i helgen när jag var hemma och så visade det sig att han hade gått helt emot vad jag sagt om saken och inte ens sett mitt förslag som ett alternativ. Nu är just denna saken egentligen inte någon stor grej, men eftersom jag i normala fall har ett ganska stort kontrollbehov så förstärks det ännu mer när jag är 13 mil hemifrån. Det samtalet slutade med att jag lade på luren, började gråta och på fullaste allvar började fundera på vad i h*lvete jag gör här. I 40 minuter satt jag bara vid datorn och fick inte ett smack gjort, jag försökte verkligen att läsa men det gick bara inte. Det enda jag kunde tänka på var hur lite koll jag har på vad som händer hemma. Så jag ringde upp gubben igen och förklarade hur jag känner. Jag vill ju höra om små skitsaker som har hänt och ja, typ allt! Han förstod, men kanska ändå inte. Tur är i alla fall att jag med åren blivit duktigare på att sätta ord på mina känslor och vet att grunden till detta ligger i mitt kontrollbehov och saknaden av barnen naturligtvis.
Samtalet med mannen räckte inte riktigt, utan jag var tydligen tvungen att skriva av mig lite här också. Så nu får vi se om jag kommer någon vart på denna förbaskade hemtenta!
Ha det gott!
På väg till vagnen varje morgon går jag förbi inte bara ett utan två förskolor och just idag när jag knallade där i godan ro så hör jag ett hjärtskärande skrik - Nej mamma, gå inte! Det var en flicka i fyra års åldern som uppenbarligen hade någon form av separationsångest. Jag gjorde som jag brukar, för detta var ju inte första gången detta hände, tog ett djupt andetag sänkte huvudet och gick med lite raskare steg för att inte behöva höra mer än nödvändigt. För varje gång jag ser eller hör ett gråtande barn ute, på vagnen, i affären eller var det nu är så får jag en fysisk reaktion i form av att mitt hjärta liksom snörpsåt och minst en tår kryper fram i ögonvrån. Oftast går det ganska så bra och jag lyckas ruska av mig känslan av att jag överger mina barn (för ja, det är faktiskt just så det känns när jag hör gråtande barn) men just idag hängde den känslan med lite extra länge.
Väl i skolan flöt allt på bra, vi hade bara en lektion, en workshop i Photoshop. Den gick ganska bra men jag hade huvudvärk och kände mig väl inte helt på topp. Efter lunch hakade jag och ett par till i klassen på en sak som egentligen inte har med skolan att göra men ändå har den det. Lite kryptiskt formulerat kanske, men det är så att en av utvecklarna i Blekinge jobbar med ett projekt som sträcker sig några år framåt att utveckla Blekingesömmen. Till detta har hon bjudit in oss på kulturvårdsenheten att delta i detta spännande projektet och eftersom jag tycker att sådant är fantastiskt roligt så hakade jag på denna introduktionen åtminstone.
Väl hemma igen så satte jag mig vid datorn för att jobba på min hemtenta som ska lämnas in om en vecka. Jag skulle tagit tag i det igår med, men blev för distraherad av att städa och greja så det blev inget med det. Jag samlade mig för att börja, hällde upp ett glas dricka och plockade fram alla papper och satte mig framför datorn. Kollade Facebook, kollade ettpar bloggar, nej just det ja, jag skulle ju skriva hemtentan! Samlade mig igen och vad händer då? Jo, ett gråtande barn utanför fönstret... Suck!
Då ringde jag hem till familjen, pratade ett par ord med mannen, lite med barnen och sedan med mannen igen. Då berättade han en sak som vi hade diskuterat i helgen när jag var hemma och så visade det sig att han hade gått helt emot vad jag sagt om saken och inte ens sett mitt förslag som ett alternativ. Nu är just denna saken egentligen inte någon stor grej, men eftersom jag i normala fall har ett ganska stort kontrollbehov så förstärks det ännu mer när jag är 13 mil hemifrån. Det samtalet slutade med att jag lade på luren, började gråta och på fullaste allvar började fundera på vad i h*lvete jag gör här. I 40 minuter satt jag bara vid datorn och fick inte ett smack gjort, jag försökte verkligen att läsa men det gick bara inte. Det enda jag kunde tänka på var hur lite koll jag har på vad som händer hemma. Så jag ringde upp gubben igen och förklarade hur jag känner. Jag vill ju höra om små skitsaker som har hänt och ja, typ allt! Han förstod, men kanska ändå inte. Tur är i alla fall att jag med åren blivit duktigare på att sätta ord på mina känslor och vet att grunden till detta ligger i mitt kontrollbehov och saknaden av barnen naturligtvis.
Samtalet med mannen räckte inte riktigt, utan jag var tydligen tvungen att skriva av mig lite här också. Så nu får vi se om jag kommer någon vart på denna förbaskade hemtenta!
Ha det gott!
måndag 2 september 2013
Oj oj oj!
Som sagt, jag kom in. Jag har fattat ett av de största besluten i mitt liv och sitter just i detta nu i en etta på Hisingen i Göteborg och har tidigare idag varit på upprop och träffat min nya klass.
Jag satt just och skulle läsa en text inför den första föreläsningen som är imorgon, men jag kunde bara inte konsentrera mig... Det är så mycket nytt som virvlar omkring i huvudet och fokusen far hit och dit! Men jag är taggad!
Vi får se om jag kommer igång med bloggen, jag hoppas det. Men kommer jag inte igång nu när jag har all tid i världen (med det menar jag att jag bara har mig själv att ta hand om på veckorna) så kommer jag nog aldrig igång.
Jag har även funderingar på att byta namn på bloggen då jag ju faktiskt inte är någon nybörjarsticka längre, även fast jag har otroligt mycket mer att lära.
Jag har tänkt att "av ia" kanske skulle passa, jag är nämligen väldigt svag för ordlekar och med av ia tänker jag ju på Av Ia alltså saker jag gör men säger man det i ett ord som avia så är det nästan som avi(g)a och sådana maskor är det ju lite här och där i mitt liv. Mjo... Jag suger på den lite till!
Nu ska jag fortsätta med min text som heter "Kulturarvsinstitutionerna och det demokratiska arvet"!
Ha det gott!!
Jag satt just och skulle läsa en text inför den första föreläsningen som är imorgon, men jag kunde bara inte konsentrera mig... Det är så mycket nytt som virvlar omkring i huvudet och fokusen far hit och dit! Men jag är taggad!
Vi får se om jag kommer igång med bloggen, jag hoppas det. Men kommer jag inte igång nu när jag har all tid i världen (med det menar jag att jag bara har mig själv att ta hand om på veckorna) så kommer jag nog aldrig igång.
Jag har även funderingar på att byta namn på bloggen då jag ju faktiskt inte är någon nybörjarsticka längre, även fast jag har otroligt mycket mer att lära.
Jag har tänkt att "av ia" kanske skulle passa, jag är nämligen väldigt svag för ordlekar och med av ia tänker jag ju på Av Ia alltså saker jag gör men säger man det i ett ord som avia så är det nästan som avi(g)a och sådana maskor är det ju lite här och där i mitt liv. Mjo... Jag suger på den lite till!
Nu ska jag fortsätta med min text som heter "Kulturarvsinstitutionerna och det demokratiska arvet"!
Ha det gott!!
onsdag 17 juli 2013
Jag kom in!!!
Ja, så är det, jag sökte ledarskap i slöjd och kulturhantverk vid Göteborgs universitet och kom in!
Jag lever som i en bubbla. Jag vill verkligen gå och gör alla förberedelser för att jag ska börja, men jag har fortfarande inte tackat ja till platsen.
Varför har jag då inte det?
Jo, det är det här med pengar... Varför måste alla beslut man fattar i livet i grund och botten handla om pengar?
Om detta ska ros i land kommer jag att ta fullt studielån i tre år, jag har förträngt summan jag kommer att ha att betala tillbaka när studietiden är slut.
Jag har kollat igenom stora delar av www för att se om det finns någonstans att bo, och visst finns det det, bara man har tillräckligt med pengar. Jag har skickat iväg ganska många mail där jag berättar vem jag är och varför jag är intresserad av att hyra just deras rum.
Det här med att hyra rum känns väldigt känsligt. Jag är nog inte så himla svår att ha att göra med men att bo i ett rum hemma hos någon jag inte känner och dela kök och badrum. Det känns som att det kan bara svårt... Tänk om man måste tassa omkring på tå?! Och här ska även tilläggas att ett RUM kostar från 3000kr/mån.
Därför blev jag överlycklig när jag fick ett mail av en kvinna som berättade att hon hyrde ut i sin källare till en veckopendlare, som dessutom bara ligger två km från skolan!
Men det var ju aningen för bra för att vara sant tyvärr. Månadshyran är på 5200kr och det är drygt hälften av min månadsinkomst. Jag har inte råd!!! Hennes källare är en lägenhet med separat ingång, två rum på 35kvm. El, vatten, och trådlöst internet ingår...
Suck... Jag blir bara så matt!
Nu ska jag sätta mig på häcken (lugnt på jobbet) och få lite mer ångest över mitt liv!
Ha det gott! // Ia
Jag lever som i en bubbla. Jag vill verkligen gå och gör alla förberedelser för att jag ska börja, men jag har fortfarande inte tackat ja till platsen.
Varför har jag då inte det?
Jo, det är det här med pengar... Varför måste alla beslut man fattar i livet i grund och botten handla om pengar?
Om detta ska ros i land kommer jag att ta fullt studielån i tre år, jag har förträngt summan jag kommer att ha att betala tillbaka när studietiden är slut.
Jag har kollat igenom stora delar av www för att se om det finns någonstans att bo, och visst finns det det, bara man har tillräckligt med pengar. Jag har skickat iväg ganska många mail där jag berättar vem jag är och varför jag är intresserad av att hyra just deras rum.
Det här med att hyra rum känns väldigt känsligt. Jag är nog inte så himla svår att ha att göra med men att bo i ett rum hemma hos någon jag inte känner och dela kök och badrum. Det känns som att det kan bara svårt... Tänk om man måste tassa omkring på tå?! Och här ska även tilläggas att ett RUM kostar från 3000kr/mån.
Därför blev jag överlycklig när jag fick ett mail av en kvinna som berättade att hon hyrde ut i sin källare till en veckopendlare, som dessutom bara ligger två km från skolan!
Men det var ju aningen för bra för att vara sant tyvärr. Månadshyran är på 5200kr och det är drygt hälften av min månadsinkomst. Jag har inte råd!!! Hennes källare är en lägenhet med separat ingång, två rum på 35kvm. El, vatten, och trådlöst internet ingår...
Suck... Jag blir bara så matt!
Nu ska jag sätta mig på häcken (lugnt på jobbet) och få lite mer ångest över mitt liv!
Ha det gott! // Ia
tisdag 2 juli 2013
Nu börjar det bli lite nervöst!
Ja, vad ska man säga, detta med att blogga kommer allt som jämt av sig tyvärr. Jag skyller allt på att jag bara surfar med mobilen nu för tiden. Jag vet att man kan blogga från mobilen också, men jag får ingen bra överblick känns det som.
De få som ändå snubblar in här och läser får helt enkelt en glad överraskning när bloggen helt plötsligt är uppdaterad med något nytt!
För en månad sedan hade vi avslutning i skolan, som slutprojekt gjorde vi en modevisning med våra egna kläder. Jag gjorde två outfits, en dam och en herr. De bestod av stickade överdelar och leggings som jag gjort eget tryck på. Det där med tryck är riktigt roligt och jag skulle gärna fortsätta med det i liten skala. Synd bara att man behöver ganska mycket utrymme och att det är ganska dyrt med ett startkit! Men någon gång i framtiden kanske.
Nu önskar jag att det gick att överföra bilder från mitt google+ konto direkt till bloggen, för då hade jag haft en hel massa bilder att visa upp från både det ena och det andra.
Håll andan så kanske jag återkommer någon annan dag med bilder ;)
Varför är jag då nervös? Jo, i mitten av denna månaden kommer antagningsbeskedet, om jag har kommit in på skolan, ska jag bli student eller ska jag leta jobb.
Just nu är jag tillbaka på salongen och arbetar heltid över sommaren. Känns bra att vara tillbaka faktiskt, jag hade nästan glömt hur mycket jag tycker om mina arbetskamrater!
Och nu saknar jag mina klasskamrater istället. Jag tycker inte om avsked och på skolavslutningen lipade jag hur mycket som helst. Det gjorde många iof, men jag började med att fälla en tår redan i bilen påväg dit på morgonen.
Några av klasskamraterna kommer jag nog aldrig mer att prata med, men vissa guldkorn kommer nog att vara vänner för livet!
Men åter till skolan! Jag har ju sökt Ledarskap i slöjd och kulturhantverk vid Göteborgs Universitet och kommer jag in där så innebär det tre tuffa år med veckopendling och överlämnande av mycket ansvar på min kära man. Han stöttar mig till 110% och är en riktig klippa. Detta hade ju aldrig ens varit ett alternativ om det inte var för att han stöttar mig i detta.
-Är det vad du vill göra så ska du göra det älskling.
Vilken man jag har! <3
Nu väntar lite jobb!
Kolla in mig på Instagram om du vill se lite mer vad jag pysslar med, där finns även bilder från modevisningen och allt möjligt.
Nyborjarstickan heter jag där.
Nu när jag inte är en nybörjare på stickning längre funderar jag på att byta namn på bloggen och kalla mig för något annat... Men det blir en process att fixa det. Kanske lika bra att passa på nu när jag ändå inte har några läsare! :)
Ha det gott!!!
De få som ändå snubblar in här och läser får helt enkelt en glad överraskning när bloggen helt plötsligt är uppdaterad med något nytt!
För en månad sedan hade vi avslutning i skolan, som slutprojekt gjorde vi en modevisning med våra egna kläder. Jag gjorde två outfits, en dam och en herr. De bestod av stickade överdelar och leggings som jag gjort eget tryck på. Det där med tryck är riktigt roligt och jag skulle gärna fortsätta med det i liten skala. Synd bara att man behöver ganska mycket utrymme och att det är ganska dyrt med ett startkit! Men någon gång i framtiden kanske.
Nu önskar jag att det gick att överföra bilder från mitt google+ konto direkt till bloggen, för då hade jag haft en hel massa bilder att visa upp från både det ena och det andra.
Håll andan så kanske jag återkommer någon annan dag med bilder ;)
Varför är jag då nervös? Jo, i mitten av denna månaden kommer antagningsbeskedet, om jag har kommit in på skolan, ska jag bli student eller ska jag leta jobb.
Just nu är jag tillbaka på salongen och arbetar heltid över sommaren. Känns bra att vara tillbaka faktiskt, jag hade nästan glömt hur mycket jag tycker om mina arbetskamrater!
Och nu saknar jag mina klasskamrater istället. Jag tycker inte om avsked och på skolavslutningen lipade jag hur mycket som helst. Det gjorde många iof, men jag började med att fälla en tår redan i bilen påväg dit på morgonen.
Några av klasskamraterna kommer jag nog aldrig mer att prata med, men vissa guldkorn kommer nog att vara vänner för livet!
Men åter till skolan! Jag har ju sökt Ledarskap i slöjd och kulturhantverk vid Göteborgs Universitet och kommer jag in där så innebär det tre tuffa år med veckopendling och överlämnande av mycket ansvar på min kära man. Han stöttar mig till 110% och är en riktig klippa. Detta hade ju aldrig ens varit ett alternativ om det inte var för att han stöttar mig i detta.
-Är det vad du vill göra så ska du göra det älskling.
Vilken man jag har! <3
Nu väntar lite jobb!
Kolla in mig på Instagram om du vill se lite mer vad jag pysslar med, där finns även bilder från modevisningen och allt möjligt.
Nyborjarstickan heter jag där.
Nu när jag inte är en nybörjare på stickning längre funderar jag på att byta namn på bloggen och kalla mig för något annat... Men det blir en process att fixa det. Kanske lika bra att passa på nu när jag ändå inte har några läsare! :)
Ha det gott!!!
söndag 17 mars 2013
Vad ska man egentligen göra med sitt liv?
Jag har otroligt många tankar som snurrar omkring i mitt huvud både dag som natt...
Min situation ser ut ungefär såhär:
Utbildning:
- Utbildad frisör och arbetade med det -04 till -12.
- Har till sommaren avslutat en grundutbildning i textil på gymnasienivå.
Familj:
- Man och två barn snart 3år och snart 6år
Boende:
- Villa i Vaggeryd
Vad som hände var att jag blev uppsagd från min fasta tjänst som frisör efter 7 ½års anställning. Till detta har jag haft väldigt blandade känslor eftersom jag är en väldigt lojal arbetare men kanske samtidigt ville hitta på någonting annat. Men jag ville ju helst att det skulle vara mitt eget beslut. Jag bestämde mig för att ta chansen att se hur jag kände för den textila banan istället. Jag sökte Textilakademin på Värnamo Folkhögskola och kom in. Där har jag ni gått sedan hösten och har trivts väldigt bra och jag har lärt mig massor! Mycket fokus är på klädsömnad och mode som kanske inte direkt är det som jag brinner för, men det har varit väldigt nyttigt att få grunderna i det.
Nu i februari var vi ute på praktik i fyra veckor, jag var två veckor med hemslöjdskonsulenterna i Jönköping och sedan två veckor på Pfaff, också det i Jönköping. En sak som var väldigt skönt med att komma ut på praktik var att den sömnadsbubblan jag levt i på skolan sprack och jag kom till insikt att sömnad inte är min grej, lite för husbehov och detaljer, men sedan är jag nöjd. Vilken lättnad att inse detta!
Men vad säger detta om framtiden?
Jag har ju mina frisörkunskaper i grunden och det känner jag att jag inte vill släppa, men vill jag gå tillbaka till att stå på en salong 09.00-18.00 och klippa hår dagarna i ända? Ska jag göra det så måste det vara rätt arbetsplats med rätt folk runtomkring! Om du vet något om hur frisörbranchen ser ut för tillfället så förstår du mig nog, för att förklara enkelt så kan man väl säga att det dyker upp nya salonger överallt hela tiden, detta beror på att det under några år har utbildats förmånga frisörer och driftiga som de flesta är så startar de eget när de inte hittar någon anställning. Det finns med andra ord inte så gott om tjänster att söka och jag vill nog vara lite kräsen.
Framtidsfunderingarna innan har växlat mellan textillärare och egenföretagare (typ garnbutiksägare) mm. Det allt har gemensamt är hantverk men det är väldigt svårt att livnära sig på. På praktiken kändes det som att hitta hem! Kultursektorn är inte något som jag har varit i så mycket kontakt med direkt, inte så jag vetat om det i alla fall och jag har definitivt inte haft en aning om vad en hemslöjdskonsulent gör. Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig har känt mig så hemma någonstans! Vad krävs för att få arbeta med det? Jo, man gå en treårig utbildning i Göteborg som heter Ledarskap i slöjd och kulturhantverk.
Jag är gammal hästtjej så ledarskap kommer naturligt! ;) Just nu kan jag inte se något som skulle passa mig bättre, detta är verkligen vad jag vill!
Men vad är problemet? Jag har inte bara mig själv att tänka på... Jag har Rickard och barnen och ett helt liv här hemma i Vaggeryd. Rickard stöder mig till 100% och tycker att jag ska söka skolan. Han är helt med på att detta skulle innebära att jag kommer att vara borta måndag till fredag i tre års tid, men gör det mig lycklig så är han med på det. Vilken fantastisk man jag har! Men det är ändå ett enormt beslut att fatta...
Så vad händer nu? Jag söker utbildningen, ställer mig i bostadsköer, och sedan fortsätter jag att fundera helt enkelt. Så vet du någon i Göteborg som vill hyra ut ett litet rum till mig så vore det en enorm hjälp!
Frågan jag samtidigt ställer mig är vad ska jag annars göra?! Just nu har jag nämligen lite tunnelseende...
Hur mycket får man lov att tänka på sig själv när man är förälder? Vad går gränsen för egoism?
Jag kan tillägga att jag nyss har lyssnat på Utvandrarna av Vilhelm Moberg och lyssnar på nu på Invandrarna. Det vrider till ens perspektiv till ytterligare dimensioner! Mer ältande om detta en annan dag!
Ha det gott!!! // Ia
Min situation ser ut ungefär såhär:
Utbildning:
- Utbildad frisör och arbetade med det -04 till -12.
- Har till sommaren avslutat en grundutbildning i textil på gymnasienivå.
Familj:
- Man och två barn snart 3år och snart 6år
Boende:
- Villa i Vaggeryd
Vad som hände var att jag blev uppsagd från min fasta tjänst som frisör efter 7 ½års anställning. Till detta har jag haft väldigt blandade känslor eftersom jag är en väldigt lojal arbetare men kanske samtidigt ville hitta på någonting annat. Men jag ville ju helst att det skulle vara mitt eget beslut. Jag bestämde mig för att ta chansen att se hur jag kände för den textila banan istället. Jag sökte Textilakademin på Värnamo Folkhögskola och kom in. Där har jag ni gått sedan hösten och har trivts väldigt bra och jag har lärt mig massor! Mycket fokus är på klädsömnad och mode som kanske inte direkt är det som jag brinner för, men det har varit väldigt nyttigt att få grunderna i det.
Nu i februari var vi ute på praktik i fyra veckor, jag var två veckor med hemslöjdskonsulenterna i Jönköping och sedan två veckor på Pfaff, också det i Jönköping. En sak som var väldigt skönt med att komma ut på praktik var att den sömnadsbubblan jag levt i på skolan sprack och jag kom till insikt att sömnad inte är min grej, lite för husbehov och detaljer, men sedan är jag nöjd. Vilken lättnad att inse detta!
Men vad säger detta om framtiden?
Jag har ju mina frisörkunskaper i grunden och det känner jag att jag inte vill släppa, men vill jag gå tillbaka till att stå på en salong 09.00-18.00 och klippa hår dagarna i ända? Ska jag göra det så måste det vara rätt arbetsplats med rätt folk runtomkring! Om du vet något om hur frisörbranchen ser ut för tillfället så förstår du mig nog, för att förklara enkelt så kan man väl säga att det dyker upp nya salonger överallt hela tiden, detta beror på att det under några år har utbildats förmånga frisörer och driftiga som de flesta är så startar de eget när de inte hittar någon anställning. Det finns med andra ord inte så gott om tjänster att söka och jag vill nog vara lite kräsen.
Framtidsfunderingarna innan har växlat mellan textillärare och egenföretagare (typ garnbutiksägare) mm. Det allt har gemensamt är hantverk men det är väldigt svårt att livnära sig på. På praktiken kändes det som att hitta hem! Kultursektorn är inte något som jag har varit i så mycket kontakt med direkt, inte så jag vetat om det i alla fall och jag har definitivt inte haft en aning om vad en hemslöjdskonsulent gör. Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig har känt mig så hemma någonstans! Vad krävs för att få arbeta med det? Jo, man gå en treårig utbildning i Göteborg som heter Ledarskap i slöjd och kulturhantverk.
Jag är gammal hästtjej så ledarskap kommer naturligt! ;) Just nu kan jag inte se något som skulle passa mig bättre, detta är verkligen vad jag vill!
Men vad är problemet? Jag har inte bara mig själv att tänka på... Jag har Rickard och barnen och ett helt liv här hemma i Vaggeryd. Rickard stöder mig till 100% och tycker att jag ska söka skolan. Han är helt med på att detta skulle innebära att jag kommer att vara borta måndag till fredag i tre års tid, men gör det mig lycklig så är han med på det. Vilken fantastisk man jag har! Men det är ändå ett enormt beslut att fatta...
Så vad händer nu? Jag söker utbildningen, ställer mig i bostadsköer, och sedan fortsätter jag att fundera helt enkelt. Så vet du någon i Göteborg som vill hyra ut ett litet rum till mig så vore det en enorm hjälp!
Frågan jag samtidigt ställer mig är vad ska jag annars göra?! Just nu har jag nämligen lite tunnelseende...
Hur mycket får man lov att tänka på sig själv när man är förälder? Vad går gränsen för egoism?
Jag kan tillägga att jag nyss har lyssnat på Utvandrarna av Vilhelm Moberg och lyssnar på nu på Invandrarna. Det vrider till ens perspektiv till ytterligare dimensioner! Mer ältande om detta en annan dag!
Ha det gott!!! // Ia
lördag 9 mars 2013
Efterlysning!
Som jag nämnde i förra inlägget så var jag ute på praktik i fyra veckor och under den tiden träffade jag väldigt många intressanta människor och fick otroligt mycket inspiration, jag har nog t.o.m. kommit på vad jag vill bli när jag blir stor... Det ni! Men det är inte det som detta inlägget handlar om utan om att jag vill ha eran hjälp.
När jag var på Hemslöjden träffade jag en kvinna som jag pratade med om stickning, själv var hon inte så insatt, men hon berättade att hennes pappa hade hittat ett par vantar på Hovrättstorget i Jönköping förra året. Dessa vantar hade han tagit hand om för att försöka hitta dess ägare, men han har inte lyckats och har väl heller inte riktigt vetat hur han ska gå till väga. Jag erbjöd min hjälp eftersom jag rör mig i stickiga kretsar så att säga. Så här har ni alltiså en bild på vantar som hittades den 8 mars i fjol på Hovrättstorget i Jönköping. Romantikern i mig håller alla tummar och tår för att någon där ute som snubblar över mitt inlägg ska veta vems dem är!
Vet du något? Maila mig på maria . eklind at gmail . com !!!
Ha det gott!! // Ia
måndag 4 mars 2013
Det rullar på
Det brinner i knutarna! Nej, riktigt så illa är det inte, men en av våra lärare, Inger, vill få oss att tro det. Förra måndagen på vårat klassmöte eldade hon på ordentligt om hur mycket vi kommer att ha att göra resten av terminen. Men jag förstår vad hon menar, om vi planerar vårat arbete väl och börjar redan nu så kommer det att vara lugnt, men om vi väntar med allt tills sista minuten så kommer det att bli tufft.
47
Vi ska alltså ha en modevisning innan vi slutar och ska då presentera minst en och max tre outfits. Jag har en ganska tydlig vision om vad jag vill göra. Skönt!
Vi har varit ute på praktik också, det kan jag nog skriva mer om en annan dag, men en sak kom jag fram till under praktiken och det är att sömnad inte är min grej. Låter kanske kontigt att jag går Textilakademin och inte tycker om att sy, men det är så mycket mer än bara sömnad vi hålller på med där så jag kommer ändå har stor nytta av det vi lär oss. Detta gav mig ju även en väldigt bra riktning inför kommande modevisning där jag då inte har tänkt lägga ner en massa tid på att sy. :) Stickning is da shit! 7
Nu ska jag sätta mig och fortsätta med min Offe-kofta som jag började med i helgen!
Tack än en gång alla trevliga människor jag mötte i Vrigstad!
Ha det gott! // Ia
söndag 3 mars 2013
För din skull Sarah!
Dags för en uppdatering! I helgen har jag och min vän Annki varit i Vrigstad på ett väldigt långt Stick café. Det började kl 10 igår och höll på till kl 16 idag. Vi har haft det fantastiskt trevligt och skrattat väldigt mycket. :-D
Här bjuder jag på en bild!
Bara för din skull Sarah!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)