Vad ska man egentligen göra med sitt liv?

Jag har otroligt många tankar som snurrar omkring i mitt huvud både dag som natt...

Min situation ser ut ungefär såhär:

Utbildning:
- Utbildad frisör och arbetade med det -04 till -12.
- Har till sommaren avslutat en grundutbildning i textil på gymnasienivå.

Familj:
- Man och två barn snart 3år och snart 6år

Boende:
- Villa i Vaggeryd

Vad som hände var att jag blev uppsagd från min fasta tjänst som frisör efter 7 ½års anställning. Till detta har jag haft väldigt blandade känslor eftersom jag är en väldigt lojal arbetare men kanske samtidigt ville hitta på någonting annat. Men jag ville ju helst att det skulle vara mitt eget beslut. Jag bestämde mig för att ta chansen att se hur jag kände för den textila banan istället. Jag sökte Textilakademin på Värnamo Folkhögskola och kom in. Där har jag ni gått sedan hösten och har trivts väldigt bra och jag har lärt mig massor! Mycket fokus är på klädsömnad och mode som kanske inte direkt är det som jag brinner för, men det har varit väldigt nyttigt att få grunderna i det.
Nu i februari var vi ute på praktik i fyra veckor, jag var två veckor med hemslöjdskonsulenterna i Jönköping och sedan två veckor på Pfaff, också det i Jönköping. En sak som var väldigt skönt med att komma ut på praktik var att den sömnadsbubblan jag levt i på skolan sprack och jag kom till insikt att sömnad inte är min grej, lite för husbehov och detaljer, men sedan är jag nöjd. Vilken lättnad att inse detta!

Men vad säger detta om framtiden?
Jag har ju mina frisörkunskaper i grunden och det känner jag att jag inte vill släppa, men vill jag gå tillbaka till att stå på en salong 09.00-18.00 och klippa hår dagarna i ända? Ska jag göra det så måste det vara rätt arbetsplats med rätt folk runtomkring! Om du vet något om hur frisörbranchen ser ut för tillfället så förstår du mig nog, för att förklara enkelt så kan man väl säga att det dyker upp nya salonger överallt hela tiden, detta beror på att det under några år har utbildats förmånga frisörer och driftiga som de flesta är så startar de eget när de inte hittar någon anställning. Det finns med andra ord inte så gott om tjänster att söka och jag vill nog vara lite kräsen.

Framtidsfunderingarna innan har växlat mellan textillärare och egenföretagare (typ garnbutiksägare) mm. Det allt har gemensamt är hantverk men det är väldigt svårt att livnära sig på. På praktiken kändes det som att hitta hem! Kultursektorn är inte något som jag har varit i så mycket kontakt med direkt, inte så jag vetat om det i alla fall och jag har definitivt inte haft en aning om vad en hemslöjdskonsulent gör. Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig har känt mig så hemma någonstans! Vad krävs för att få arbeta med det? Jo, man gå en treårig utbildning i Göteborg som heter Ledarskap i slöjd och kulturhantverk.
Jag är gammal hästtjej så ledarskap kommer naturligt! ;) Just nu kan jag inte se något som skulle passa mig bättre, detta är verkligen vad jag vill!

Men vad är problemet? Jag har inte bara mig själv att tänka på... Jag har Rickard och barnen och ett helt liv här hemma i Vaggeryd. Rickard stöder mig till 100% och tycker att jag ska söka skolan. Han är helt med på att detta skulle innebära att jag kommer att vara borta måndag till fredag i tre års tid, men gör det mig lycklig så är han med på det. Vilken fantastisk man jag har! Men det är ändå ett enormt beslut att fatta...

Så vad händer nu? Jag söker utbildningen, ställer mig i bostadsköer, och sedan fortsätter jag att fundera helt enkelt. Så vet du någon i Göteborg som vill hyra ut ett litet rum till mig så vore det en enorm hjälp!

Frågan jag samtidigt ställer mig är vad ska jag annars göra?! Just nu har jag nämligen lite tunnelseende...

Hur mycket får man lov att tänka på sig själv när man är förälder? Vad går gränsen för egoism?

Jag kan tillägga att jag nyss har lyssnat på Utvandrarna av Vilhelm  Moberg och lyssnar på nu på Invandrarna. Det vrider till ens perspektiv till ytterligare dimensioner! Mer ältande om detta en annan dag!

Ha det gott!!! // Ia