söndag 17 mars 2013

Vad ska man egentligen göra med sitt liv?

Jag har otroligt många tankar som snurrar omkring i mitt huvud både dag som natt...

Min situation ser ut ungefär såhär:

Utbildning:
- Utbildad frisör och arbetade med det -04 till -12.
- Har till sommaren avslutat en grundutbildning i textil på gymnasienivå.

Familj:
- Man och två barn snart 3år och snart 6år

Boende:
- Villa i Vaggeryd

Vad som hände var att jag blev uppsagd från min fasta tjänst som frisör efter 7 ½års anställning. Till detta har jag haft väldigt blandade känslor eftersom jag är en väldigt lojal arbetare men kanske samtidigt ville hitta på någonting annat. Men jag ville ju helst att det skulle vara mitt eget beslut. Jag bestämde mig för att ta chansen att se hur jag kände för den textila banan istället. Jag sökte TextilakademinVärnamo Folkhögskola och kom in. Där har jag ni gått sedan hösten och har trivts väldigt bra och jag har lärt mig massor! Mycket fokus är på klädsömnad och mode som kanske inte direkt är det som jag brinner för, men det har varit väldigt nyttigt att få grunderna i det.
Nu i februari var vi ute på praktik i fyra veckor, jag var två veckor med hemslöjdskonsulenterna i Jönköping och sedan två veckor på Pfaff, också det i Jönköping. En sak som var väldigt skönt med att komma ut på praktik var att den sömnadsbubblan jag levt i på skolan sprack och jag kom till insikt att sömnad inte är min grej, lite för husbehov och detaljer, men sedan är jag nöjd. Vilken lättnad att inse detta!

Men vad säger detta om framtiden?
Jag har ju mina frisörkunskaper i grunden och det känner jag att jag inte vill släppa, men vill jag gå tillbaka till att stå på en salong 09.00-18.00 och klippa hår dagarna i ända? Ska jag göra det så måste det vara rätt arbetsplats med rätt folk runtomkring! Om du vet något om hur frisörbranchen ser ut för tillfället så förstår du mig nog, för att förklara enkelt så kan man väl säga att det dyker upp nya salonger överallt hela tiden, detta beror på att det under några år har utbildats förmånga frisörer och driftiga som de flesta är så startar de eget när de inte hittar någon anställning. Det finns med andra ord inte så gott om tjänster att söka och jag vill nog vara lite kräsen.

Framtidsfunderingarna innan har växlat mellan textillärare och egenföretagare (typ garnbutiksägare) mm. Det allt har gemensamt är hantverk men det är väldigt svårt att livnära sig på. På praktiken kändes det som att hitta hem! Kultursektorn är inte något som jag har varit i så mycket kontakt med direkt, inte så jag vetat om det i alla fall och jag har definitivt inte haft en aning om vad en hemslöjdskonsulent gör. Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig har känt mig så hemma någonstans! Vad krävs för att få arbeta med det? Jo, man gå en treårig utbildning i Göteborg som heter Ledarskap i slöjd och kulturhantverk.
Jag är gammal hästtjej så ledarskap kommer naturligt! ;) Just nu kan jag inte se något som skulle passa mig bättre, detta är verkligen vad jag vill!

Men vad är problemet? Jag har inte bara mig själv att tänka på... Jag har Rickard och barnen och ett helt liv här hemma i Vaggeryd. Rickard stöder mig till 100% och tycker att jag ska söka skolan. Han är helt med på att detta skulle innebära att jag kommer att vara borta måndag till fredag i tre års tid, men gör det mig lycklig så är han med på det. Vilken fantastisk man jag har! Men det är ändå ett enormt beslut att fatta...

Så vad händer nu? Jag söker utbildningen, ställer mig i bostadsköer, och sedan fortsätter jag att fundera helt enkelt. Så vet du någon i Göteborg som vill hyra ut ett litet rum till mig så vore det en enorm hjälp!

Frågan jag samtidigt ställer mig är vad ska jag annars göra?! Just nu har jag nämligen lite tunnelseende...

Hur mycket får man lov att tänka på sig själv när man är förälder? Vad går gränsen för egoism?

Jag kan tillägga att jag nyss har lyssnat på Utvandrarna av Vilhelm  Moberg och lyssnar på nu på Invandrarna. Det vrider till ens perspektiv till ytterligare dimensioner! Mer ältande om detta en annan dag!

Ha det gott!!! // Ia

lördag 9 mars 2013

Efterlysning!

Som jag nämnde i förra inlägget så var jag ute på praktik i fyra veckor och under den tiden träffade jag väldigt många intressanta människor och fick otroligt mycket inspiration, jag har nog t.o.m. kommit på vad jag vill bli när jag blir stor... Det ni! Men det är inte det som detta inlägget handlar om utan om att jag vill ha eran hjälp. 

När jag var på Hemslöjden träffade jag en kvinna som jag pratade med om stickning, själv var hon inte så insatt, men hon berättade att hennes pappa hade hittat ett par vantar på Hovrättstorget i Jönköping förra året. Dessa vantar hade han tagit hand om för att försöka hitta dess ägare, men han har inte lyckats och har väl heller inte riktigt vetat hur han ska gå till väga. Jag erbjöd min hjälp eftersom jag rör mig i stickiga kretsar så att säga. Så här har ni alltiså en bild på vantar som hittades den 8 mars i fjol på Hovrättstorget i Jönköping. Romantikern i mig håller alla tummar och tår för att någon där ute som snubblar över mitt inlägg ska veta vems dem är! 
Vet du något? Maila mig på maria . eklind at gmail . com !!! 



Ha det gott!! // Ia

måndag 4 mars 2013

Det rullar på

Det brinner i knutarna! Nej, riktigt så illa är det inte, men en av våra lärare, Inger, vill få oss att tro det. Förra måndagen på vårat klassmöte eldade hon på ordentligt om hur mycket vi kommer att ha att göra resten av terminen. Men jag förstår vad hon menar, om vi planerar vårat arbete väl och börjar redan nu så kommer det att vara lugnt, men om vi väntar med allt tills sista minuten så kommer det att bli tufft.

Vi ska alltså ha en modevisning innan vi slutar och ska då presentera minst en och max tre outfits. Jag har en ganska tydlig vision om vad jag vill göra. Skönt!

Vi har varit ute på praktik också, det kan jag nog skriva mer om en annan dag, men en sak kom jag fram till under praktiken och det är att sömnad inte är min grej. Låter kanske kontigt att jag går Textilakademin och inte tycker om att sy, men det är så mycket mer än bara sömnad vi hålller på med där så jag kommer ändå har stor nytta av det vi lär oss. Detta gav mig ju även en väldigt bra riktning inför kommande modevisning där jag då inte har tänkt lägga ner en massa tid  på att sy. :) Stickning is da shit! 7


Nu ska jag sätta mig och fortsätta med min Offe-kofta som jag började med i helgen! 

47

Tack än en gång alla trevliga människor jag mötte i Vrigstad! 

Ha det gott! // Ia

söndag 3 mars 2013

För din skull Sarah!

Dags för en uppdatering! I helgen har jag och min vän Annki varit i Vrigstad på ett väldigt långt Stick café. Det började kl 10 igår och höll på till kl 16 idag. Vi har haft det fantastiskt trevligt och skrattat väldigt mycket. :-D
Här bjuder jag på en bild!
Bara för din skull Sarah!