lördag 31 december 2011

Gott nytt år!

Det märks att jag inte går in och kollar på min egen blogg via datorn så ofta, annars hade jag för länge sedan märkt att jag av misstag skrivit hela blogginlägget i rubrikfältet! :)

Vill du inte läsa  mitt gnäll så får du gärna hoppa ner ett stycke!
Idag är jag lite bitter och irriterad och det är för att det är nyårsafton. Men jag är inte bitter och irriterad på någon annan än migsjälv fast det drabbar säkert alla andra också. Varför är jag då så bitter och irriterad? Jo, det ska jag berätta. Vi har inte blivit tillfrågade av någon om vad vi ska göra denna nyårsafton. Vi ska hem till goda vänner ikväll, men det var inte för att dessa underbara vänner ringde och frågade om vi ville komma utan för att jag frågade T när hon gjorde mina naglar om vad de skulle göra nyår. -Vi ska fira här, J+O och I+S med barn kommer. Ni får också komma om ni vill!
Det var ju snällt att vi också fick komma! Förra året firade vi med syrran och hennes gubbe, hon var gravid då och ville inte partaje en massa, men det var samma sak då, ingen undrade vad vi skulle göra.
Och tyvärr så är det så vi har det jämt och det kan ju inte bero på annat än hurdana vi är, eller jag är. Jag tycker att jag har många fina vänner men ett av problemen är att alla vänner jag har är utspridda i olika kretsar. Inga av mina "bästa" vänner är nära vänner med varandra och det är nog en liten del av orsaken, att vår familj inte givet är med i "gänget" som alltid träffas. Ända sedan jag var liten har jag klarat mig ganska bra på egen hand. Jag ringer inte ofta till folk och frågar om de vill träffas och ingen ringer till mig. Jag känner mig ledsen när jag tänker på det. Jag vill få frågan ibland...
Jag har en man som är otroligt social och umgicks mycket med sina vänner innan vi träffades och även i början när vi var tillsammans, men det var bara för att han drev på och fixade grejer. Nu när han kanske inte har så mycket tid för sådant så är det ju ingen som hör av sig till honom heller. Förbaskat tråkigt! Och det är väl mitt fel... Så det får väl vara ett av nyårslöfte, att skuta i om man blir tillfrågad eller inte utan driva på själv helt enkelt! Det är kanske så det går till?! Hur många blir bjudna hem till folk bara sådär? Det kanske bara är jag som är bitter...?

Men nu till lite roligheter! Jag tänkte summera vad jag har stickat detta året, mitt första år som stickerska! Jag började ju någon gång i våras, så jag har inte pysslat med stickning ett år än, men jag blir så inspirerad av alla som summerar det gångna året. Jag har varit lat och inte visat upp alla mina FOs här men det kommer! Och nu så kommer lite bilder!

 Här har ni mig! Min fina lila sjal/poncho i mohair och giotti bandgarn
 Trikå härvan som blev en korg åt svägerskan... Min fina lila virknål som är spårlöst borta.
Säg till om du vet var den är!
 Min fina V 4år i en klänning som jag bloggat om här.
 Klänningen som jag virkade och stickade efter eget huvud och skrev om här.
Den här har jag inte skrivit någon om än, men i kombination med koftan är under så är det mina favoriter i år!
Sötaste rätstickade koftan med fickor i mormorsrutor. Detta får nog bli dotterns nyårsklädsel tror jag bestämt! Ska få lite bilder med den på lilla N!


Ha en riktigt gott nyårsfirande så hörs vi näst år! // Ia

2 kommentarer:

  1. Ja du vännen, vi har det nog ganska samma du och jag!!
    Vi blir aldrig bjudna hem till nån bara sådär och har bara en riktigt vän som gärna ringer och bjuder hem sig och sin familj till oss ibland = DU!!

    I år är vi dock hem bjudna till vänner och kan säga att det första gången de bjuder hem oss och då har vi känt varann i många år! Men nu har de 2 barn varav en nyfödd och då passar vi tydligen in =)

    Kram på er och Gott nytt år!!

    PS: vad mycket snyggt du gjort, de sista gillade jag!!

    SvaraRadera
  2. Tack vännen! Kan vi inte bestämma att vi firar nyår tillsammans hedan efter?! De två senaste åren när vi inte har träffat er har det känts så konstigt! Kram

    SvaraRadera